Värt att tänka på

Hej

Ska skriva ett kort inlägg om en grejj som jag fastnade för. Släggkastaren David Söderberg var intervjuad i ÖT för någon vecka sedan, och det han sade fick åtminstone mig att tänka efter.

I princip så sade han att vi får vara stolta över idrotten i Finland. Vanligen så tycker man att att ishockey är det ända vi kan. Fotbollen lyckas vi sällan med i större sammanhang, och inom friidrotten så är det bara spjutkastarna som levererar medaljer.

Men allt har sin förklaring, den finska staten stöder inte idrotten i Finland såpass mycket så man kan leva på den. Visst, vissa idrottare klarar sig på idrotten, men bara de största. Hur skall man kunna leva sitt liv samtidigt som man idrottar? Idag måste man studera, skaffa sig en utbildning och förstås arbeta. En toppidrottare behöver pengar som alla andra, och för att få pengarna måste man antingen studera eller jobba.

Studier och arbete tar upp mycket tid, tar bort tid och energi från träningen. Så det är inte så konstigt att våra friidrottare kan få problem med speciellt utländska idrottare, som oftare får ett ordentligt ekonomiskt stöd.
På toppnivå krävs det ofta att man tränar 12-15 gånger i veckan, lägg till studier eller arbete så får du en svår ekvation att lösa. Här ser man också hur mycket idrottaren offrar av sitt liv, efter studier och träning är det nästan bara mat och vila som gäller, roliga kvällar med vännerna får man ofta skippa.

Så under de kommande tävlingarna kan du ju ha detta i bakhuvudet, våra möjligheter är ofta sämre än andra länders idrottares. Våra idrottares träning begränsas av ekonomiska skäl. Så klaga inte på idrottarna om de misslyckas i internationella tävlingar, de gör sitt bästa med vad de har.